Jag har kanske inte berättat så mycket om F.
Han är alldeles, alldeles underbar! Ibland när jag verkligen borde sova så kan jag inte låta bli att ligga och titta på honom en liten stund till. Och snusa lite på honom. Han luktar lite, lite gubbe. Men jag kan inte få nog av hans doft. Han gör såna miner. Förvånad, ledsen, trött, förtvivlad, munnen som ett o. Och så det där härliga leendet precis när han håller på och somnar, som inte är ett riktigt leende. Alla små ljuden, snork, pip och det där konstiga ljudet som är så typiskt honom.
Vill så gärna minnas exakt hur han ser ut, vad han gör, nu när han är så liten. Hux flux så är han mycket större. Måste suga i mig allt och lagra i minnet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar