Lilla F pratar och pratar. Ibland förstår vi en hel del. Och ibland ingenting. Han pratar och pratar och så ibland fattar vi bara inte. Fast ibland är det väldigt tydligt. Häromdagen i vår säng på morgonen sa han:
-Mamma. Upp. Mmm.
Samtidigt som han nickade väldigt mycket med huvudet. Det går ju inte att missuppfatta. Men han har verkligen kommit igång med snackandet. Och vi börjar fatta mer och mer. Så härligt!
Kul! Det minskar frustrationen för alla inblandade. :-)
SvaraRaderaLäste en artikel om en familj med två gravt autistiska barn som inte hade något språk ens vid 7 års ålder! Tur att jag inte läste den artikeln tidigare, eftersom lillasyster började tala så sent... då hade man blivit orolig.
Ja, det måste vara väldigt frustrerande att förstå men inte kunna uttrycka sig nästan alls.
SvaraRadera