Kvicktänkt

När man är uppe lite då och då på natten blir man inte så kvicktänkt på dagen. Jag har ägnat en hel del tid åt att leta efter saker som jag sedan har upptäckt att jag har i fickan. Så att komma ihåg när jag senast matade N eller bytte blöja är inte det enklaste. Före att inte tala om att komma ihåg de där D-vitamindropparna. Men nu har jag hittat en app, Baby care,  som kan hjälpa mig att komma ihåg. Och man kan få fram en del statistik också.

Om jag nu kan hålla  reda på min mobil. 

  

Två sjukhusbesök till

I fredags var jag, F och N och uträttade lite ärenden i närheten av Astrid Lindgrens barnsjukhus. Vi passade på att hälsa på min mamma som jobbar där. F fick glass och leka i den riktiga ambulansen (inte samtidigt dock).

Vad skönt att vara på sjukhus utan att någon av oss är patient tänkte jag!

Det skulle jag så klart inte ha tänkt! För sen på kvällen så började F gråta för han hade så ont och visade mot sitt hjärta. Och det verkade försvinna lite för att komma tillbaka igen. Han ville mest kura ihop sig och ha någonting kallt där det gjorde ont. Så det kändes som att vi ville kolla upp det här. Så P och F spenderade fredagskvällen på akuten på Astrid Lindgren. Antagligen var det halsbränna. Hjärtat verkade bra i alla fall och det känns ju skönt. Halsbränna heter ju heart burn på engelska vilket kanske inte är så konstigt.

Tick tack

Min vanliga klocka är så stor och hård så jag har inte haft på mig den nu när jag håller på med N. Så jag tänkte att jag skulle skaffa en mjukare. Så jag beställde en på nätet. Och dagen efter kom den i brevlådan! Gillar när man får sakerna snabbt!

Veckans vägning

Idag var det dags för vägning av lillen igen. Förra veckan trodde jag att han skulle ha kommit upp i sin födelsevikt (4130 g) men det hade han inte. Även om det inte var så långt ifrån. Men idag så hade han gått upp till 4570 g! Känns bra! 525 g sedan i måndags.

Och han borde ju ha gått upp en del för han har fått mycket mat. Mest ersättning men det viktiga är ju att han går upp. Får se om det går att få till amningen lite bättre nu. Fokus har ju varit på att viktuppgång och att amningen inte ska avstanna helt. 

Mer äppelfabrik

Igår var det äppelfabrik hemma hos oss. Fast vi gjorde mos och inte must som på den riktiga Äppelfabriken. Men hos oss var det mer kaos än mys och mer stök än avslappnad-fikastund-i-solen. Och lite barnarbete. Men ett tag var det ganska mycket folk i alla fall. Och stundtals trevlig. Jag tror att barnarbetarna hade skoj också.

Men det var kanske inte det bästa upplägget att först åka till Västerås och hälsa på och sedan starta äppelmosfabriken. Men trevligt var det att hälsa på i Västerås och till sist blev det en hel del mos! Fast det blev inte så mycket som förr.

Äppelfabriken

Idag gjorde vi en utflykt till Äppelfabriken. Det var vi inte ensamma om att tycka att det var en bra idé. Men vi fick en bra plats på gräsmattan och fikade i solen. Härligt med fint väder!

Den långa, långa berättelsen om bebbens födelse

Nu har ju jag (och lilla N) börjat ta oss ut bland folk och försöka hitta lite vardag. Nästa vecka får ju F inte vara så mycket på förskolan längre (bara 3 dagar i veckan, 6 timmar per dag.) Så nu träffar jag ju på lite folk som gratulerar till bebben och frågar hur det har gått. Och det korta svaret är ju att det var lite jobbigt men att nu börjar det bli bra.

Men sen finns ju den långa berättelsen också...

Jag skulle ju komma till sjukhuset kl 10 så skulle snittet bli vid lunch. Planen var att jag skulle gå upp tidigt för att äta frukost så jag inte skulle behöva fasta ändå från kvällen. Men på natten fick jag migrän - riktigt illa var det. Så det blev ingen frukost. Sen åkte vi in till sjukhuset och då hade migränen försvunnit men jag hade fortfarande rejäl huvudvärk. Efter ganska mycket väntande fick vi komma ned på operation. Inne på operationssalen så la de ryggbedövningen. Då fick jag ett rejält blodtrycksfall (var nog nere på 65/32). För att stoppa blodtrycksfallet sänkte de ned mitt huvud och överkropp. Vilket gjorde att ryggbedövningen steg och steg. Men som tur var stoppade den innan halsen. Tydligen ska man sänka ned överkroppen med vinkla upp huvudet. Vilket en mer senior läkare gjorde.

Så redan innan de hade börjat med operationen blev det lite mer aktivitet och lite stressat en stund. Sen tog det en evig tid innan de fick ut bebben. Men sen kom han! Och det är ju helt fantastiskt att få se sitt barn. Och han skrek. Vilket vi tyckte var bra eftersom när F föddes med snitt så skrek han inte. Eller andades. Så vi tyckte att skrik var bra. P fick hjälpa till att hålla honom när han kom upp och fick ligga på mitt bröst eftersom jag var lite orolig för att bedövningen hade tagit lite i armarna också.

De fortsatte att göra sin grej bakom skynket  - sy ihop och fixa klart. Men det tog också lång tid och de kallade in en mer senior läkare för att kolla så att allt såg bra ut. Tydligen så förlorade jag en del blod. De uppskattade det till 1,7 liter. Under tiden klippte P av navelsträngen. Alltså det sista för de hade ju redan klippt av den långt ut. Det var första gången som jag fick se det göras. Med M och F har jag missat det. Sen mätte och vägde de bäbisen. Till sist fick vi komma upp till uppvaket.

Där började jag känna mig illamående och kräktes. Som tur var så var ryggbedövningen kvar lite så det var inte så hemskt att kräkas. Vilket det kan vara när man är nyopererad i magen! Sen blev jag jätte jätte yr! Ryggbedövningen släppte ganska snart på uppvaket. Kejsarsnittet hade tagit ganska lång tid (typ 2 timmar) så efter ett tag fick vi komma till avdelningen. Jag var fortfarande yr och illamående men till sist så fick man bort det när medicin nummer två mot illamående funkade och jag fick mer dropp. Jag hade ju inte ätit eller druckit på länge och även haft migrän och huvudvärk så trots att jag fick dropp redan när vi kom in till sjukhuset behövde jag kanske mer.

Så gick det till. Om nu någon orkat läsa allt.

Man skulle kunna tro att jag hade fått nog av sjukvården på ett tag

Vi har ju en björnbärsbuske som ger en hel del bär. I lördags så stod jag och plockade några. Och när jag skulle ta några som satt lite långt in så var det någonting som stack till på mitt finger! Det gjorde ganska ont så jag antog att det var en geting som hade suttit och mumsat på ett lite övermoget bär när jag kom med min hand och ville ha samma bär... Det gjorde riktigt ont så jag höll på och sköljde med kallt vatten. Det var fyra år sedan som jag blev stucken av en geting, när F var lika liten som N är nu.

Här skulle ju den här historien vara kunna vara slut... Men igår så började fingret bli mer och mer svullet. Och gjorde mer och mer ont - eftersom det blev så svullet. Jag testade att ha på hydrokortisonsalva vilket inte hjälpte alls. Så till sist ringde jag till sjukvårdsupplysningen för att fråga vad jag skulle göra. De tyckte att jag skulle besöka närakuten. Vilket jag lyckades fixa en tid hos på kvällen. Och där konstaterade läkaren att det var en infektion! Så jag fick antibiotika utskrivet. Jag hade kanske trott att jag skulle få nått anti-allergi-behandling men så blev det visst inte. Så nu hoppas jag att svullnaden lägger sig och inte fortsätter sprida sig ut i handen.

Suck.

4010 g

Han har gått upp! Så nu väger han 4010 g. Inte uppe i födelsevikten men upp i alla fall. 130 g mer än i måndags. Visserligen olika vågar men han vägdes på samma våg för en vecka sedan och på den veckan har han ökat 210 g.

Så nu hoppas jag att det tar lite fart och att han fortsätter öka mera.

Dags för vägning

Lilla bebben har fortfarande inte gått upp så mycket i vikt. Trots att han är drygt tre veckor så är han fortfarande inte upp i sin födelsevikt ännu. Vilket ju är bekymmersamt. Så vi väger honom ofta. Och nu ger vi ganska mycket ersättning.

Så idag ska jag väga honom igen så jag hoppas verkligen han har gått upp en del i vikt nu!

Första promenaden

Var ute på första promenaden i vagn. Gick till den nya lekparken. Kollade lite på korna i närheten också.